torsdag 4 januari 2007

2006 års bästa album

Bloggens första riktiga lista kommer här. Det handlar om favoritalbumen som släpptes under 2006 (även publicerad i annat exklusivt musikforum). Flera av skivorna har jag redan berättat om här så sorry om det blir lite upprepningar. Så, från 10:e plats till tronen:

No 10
Tiga - Sexor
Kanadas electronicakung, som gör musik i samma skola som My Robot Friend. Inte mycket till djup i vare sig texter eller musik kanske, men det funkar för mig ändå. Covern på Burning down the house borde funka som floorfiller på vilket dansgolv som helst.

No 9
Feist - Open season
Enda "riktiga" albumet som Broken Social Scene-medlemmen Feist släppt solo är Let it die som sannolikt skulle ta plats på min topp 20 all time. Open season är nya mixar på låtar från den skivan. Versioner som släppts på kollegors album eller som gjorts utan att släppas. Jag tänker på både Sophie Zelmani och Sade, men det här är modernare och bättre. Helt enkelt mucho bravo!

No 8
Tom Petty - Highway companion
Jag är väl egentligen för ung för att ha lyssnat på Tom Petty från början. Men en hel del har jag trots allt hört. Och årets album har gått varm i bilen. Highway companion, jo man tackar.

No 7
Charlotte Gainsbourg - 5.55
Att vara dotter till Serge Gainsbourg och Jane Birkin förpliktigar. Och hon har 30 spelfilmer i bagaget och har väl därigenom levt upp till en del av förväntningarna. Och när Air skriver musiken och Jarvis Cocker texterna så blir det liksom upplagt för succé även på musikscenen. Jag upptäckte frk Gainsbourg på årets sista skälvande veckor men fastnade direkt. Lugnt och fint och att Air ligger bakom musiken går inte att ta miste på. Jarvis texter är lika smarta som på egna plattan.

No 6
Jarvis Cocker - Jarvis
Såg att jag inte var ensam om att lista den här mannen. Gillade honom skarpt redan när Pulp var som bäst. Här är Fat Children min favorit.

No 5
The Guild - Oh my guild
Sylvester Schlegels (till vardags trummis i The Ark) hobbyprojekt, eller från början var det ett band som sattes ihop till morsans 50-årskalas. Nu har det resulterat i skivkontrakt och fullängdare. Jordisk folkrock med inspirationen från 50-60-talet och de flesta nämner The Band som huvudsaklig inspirationskälla. Jag har knappt lyssnat på dem så jag kan inte konfirmera. Jag mår i alla fall bra av det här och tycker mig kunna höra glädjen som bandet utstrålar när de lirar sin favoritmusik i egen tappning.

No 4
My Robot Friend - Dial 0
Hot Chip, Daft Punk och Tiga nämns ofta som referenser till NY-mannen Howard Rigbergs alterego My Robot Friend. Passar min påse finfint. Bäst är One more try där Antony från Antony & the Johnsons sköter sången - funkelektrosväng när det är som fetast.

No 3
Junior Boys - So this is goodbye
Redan på Last Exit var det här på väg att bli riktigt bra. Erfarenheterna från den skivan tycks ha förvaltats på bästa sätt. Det här gillar jag skarpt! Kanada rules!

No 2
Jenny Lewis & the Watson twins - Rabbit fur coat
Avnjöt den här trion damer tillsammans med musikvänner på Accelerator i Göteborg i somras. Därefter inhandlades plattan. Någon sorts countrypop får man nog kalla det.
Gammaldags men ändå supertrendigt. I la la la like!

No 1
Koop - Koop Island
Förra skivan var smått fantastisk den också. Koop Island är ännu bättre, i mina öron. Elektronisk jazzpop kanske kan funka som genrebeskrivning. Gillar valet av vokalister också - Ane Brun och Yukumi Nagano är klockrena och Earl Zinger är en perfekt motvikt som manlig röst. Ligger i toppen på min last.fm-lista och toppar årslistan också.

2 kommentarer:

WSP Management sa...

Jo, jo! Jag råkade stöta på Styrmans ekonomiansvarig på ett tåg från Stockholm till Skövde. Han yppade något om samarbete och nya planer inför 2007. Gratulerar och lycka till. I listan finns nog mycket smått och gott och jag kommer att leta i listan och se vad som passar. Tack för tipsen.

Anonym sa...

Sicken tjusig lista du snickrat samman. jOhan visar framfötterna och prov på god smak. Här finns en del bekanta namn, men även några överraskningar.

Jag skulle kunna gissa mig till ettan, men tvåan trodde jag inte föll dig på läppen. Men den är fin.

Lite trist med bara två svenska akter. Va hände med Alkberg och Håkan? För svenniga?

Har funderat på att införskaffa Gainsbourgs plattan, och har efter din rekommendation stärks i dess funderingar.

Håll fanan högt!